150kg

Imorse var en såndär morgon som man helst inte vill kliva upp, utan bara dra täcket över huvudet och somna om och inte vakna förränn det är kväll och dags för Så ska det låta och grillchips och trocadero.

Pms-barometern var i topp när jag vaknade, klockan var 10.20 och det ringde från jobbet. Jag sa tack, men jag är upptagen. När jag lyckades dra upp rullgardinen möttes jag av snö. Vad faan? Vem är det som har myntat det här fenomenet "aprilväder"? Solen som värmt mig och mitt sinne hela veckan var som försvunnen och detta gjorde mig inte mer taggad på livet.

Dock lyckades jag, med hjälp av alla mina krafter, rulla ur sängen och nedför trappan. Tämligen stolt över att klockan inte hade hunnit övergå till eftermiddag ännu. Väl där möts jag av ett gapskratt och en kommentar som inte var av denna värld.

-Haha, öj du...du ser ju ut som vahetterhan, han från Europe!

Det var dödsstöten som fick mig att fundera på om det var bättre att gå och lägga sig igen än att möta världen med en pudelfrilla. Säga vad man vill om Joey Tempest, men snygg i håret har han väl aldrig varit.

Jag gick och la mig igen...

///
Maar.